jag lägger ned mitt skrivande ett tag, då jag inte orkar tillfredsställa er längre :P

kanske hörs igen. vem vet....

På min förra arbetsplats på universitetet jobbade jag tillsammans med en tjej, supermysig. Det fanns bara ett problem - hennes namn.
Hon heter Shno. Vilket är jätte jobbigt att uttala, speciellt när jag skulle ropa på henne.. Varför? Jo, för bokstäverna blandades runt som en fruktsallad på tungan och då kom "SHNOORRRR" ut ur munnen. Och att stå och ropa Snor högt på arbetsplatsen, det är bara pinsamt.
En dag hade vi astråkigt på jobbet och bestämde oss för att rensa under alla kassaapparater. (det finns fem st) Och jissa vad vi skrapade fram? 440:- spänn i bara enkroner, femmor, tior, och tjugor. Jag och Snor blev överlyckliga, sprang in på toaletten och delade upp allt, krona för krona. NAJS!

Nu är det tråkig helg igen. Två dagar man kan ligga i sängen, göra vad man vill. Är ganska tråkigt nu förtiden, jag har blivit så van att jobba att jag LÄNGTAR tills att få komma till jobbet och jobba, komma iväg någonstanns och göra någonting annat. Och det trodde jag aldrig skulle hända världens lataste person - mig.

puss på er

Nuförtiden befinner jag mig på Norges största sjukhus - Ullevål.
Jag jobbar med två helgalna tjejer ifrån Sverige, och vet du, världen är liten. En av dem heter Maria och är ifrån Karlstad, Kronoparken, Frödingskolan. Visserligen är hon 23, så vi gick inte där samtidigt. Men fränare kan det nog inte bli.
Under dagarna försöker jag fylla ut min roll som Barista, inte helt lätt då det är massa olika trix och grejer man måste hålla reda på. Men jag klättrar uppåt.


Måste också tillägga, att det bästa med att jobba på sjukhus, är att man får vara med om helt töligt sjuka grejer. Helikoptrar som landar på taken, människor som kommer på bårer med slangar utstickande ur halsen, läkare som springer i supergröna dräckter med nät över håret och ansiktet. Oh, I like it!


LYCKA!

Fulaste fullaste kille på orrholmen kommer fram till mig och säger: Varför är du arg?
Jag: Va? Jag är inte arg.
Fulaste fullaste killen: Du är helt sjuk. Men du är snygg.
Jag: Ehm. Tack så mycket.
Fulaste fullate killen:  Är det okej om jag kysser dig?
Jag: NÄ, det är INTE okej!
Fulaste fullaste killen: Nä... tänkte väl det.


Haha

Det händer inte allt för ofta att jag åker tillbaka till Sverige. Men när Andreas mutar mig med vilken klänning jag vill, från vilken butik jag vill. Kan jag inte motstå. Då åker jag med. Så, imorgon vid 13tiden sätter jag mig på bussen. För att få en klänning. För att fira midsommar. Sen blir det nog ett besök ute på kvällen. Någon som har lust att ta igen lite tid på Nöjes? :)

Jag är mållös! speakless. något!!!!!!!! DET VAR DEN BÄSTA FILM JAG NÅGONSINN SETT!!! Jag är i extas just nu, ni får ursäkta mig. men OMG, KÄRA NÅN! Jag har nog aldrig gråtit och skrattat så mycket åt en film, speciellt inte på bio bland folk heller. Filmen är perfekt gjord. Varje minsta lilla detalj är helt.... ja, vad säger man? de kunde inte ha gjort det bättre. ALLT var planerat, ALLT var så fruktansvärt bra. Oj kära nån, detta kommer jag leva på länge!


När Sex and the City släpps i sverige, kommer JAG sitta på första parkett.


Det kan du ge dig på!

Jag hade inte sett eller läst en enda grej om filmen, jag vägrade. Så fort det gick en reklamsnutt om den på tvn, blundade jag och höll för öronen, och det är jag himla glad över! Jag gick dit och hade ingen aning om vad som komma skall, just för att få den där extra kicken. Heja mig! Det gjorde jag rätt i. Vill ni ha smaskiga detaljer om vad som händer? Jag delar gärna med mig ;)

När jag kommer hem från jobbet ligger det en halvnaken man i sängen. Han bad mig titta ned i hans kalsonger, hoppsan. Vad hittar jag där? Jo, TVÅ BILJETTER TILL SEX AND THE CITY FILMEN IKVÄLL!!!!!!!! WOOOAAA

Okej, inte riktigt så gick det till. Det låg en fullt påklädd man i min säng, och bredvid låg biljetterna. Men! Jag är lika lycklig för det. Ikväll gäller det.


Förlåt malin, jag vet att vi skulle se den på premiären i Sverige, men... jag måste bara se den, NUU!

uppe innan tuppen 05:30, fort till jobbet, hemma vid halv fyra, packa fort, ned till stan, förälska sig i ett par kortbyxor, fort till bussen, köpa biljett, åka till karlstad. full rulle hela helgen. sen jobb igen. åh, suck.

Jag sket i tvätten, den kan vänta, mina naglar däremot, dem kan inte vänta. Så jag tog saxen och klippte av dem allihopa, letade upp ett gammalt nagellack och satte igång att måla. Sen försvann min tv dosa, jag rullar runt i sängen, lyfter på kuddar, på täcken... Attans! Jag har ju precis målat naglarna. Inatt får jag sova tillsammans med nagellacksklet. Någon som vet hur man får bort nagellack från tyg? Går det att tvätta? Jag tappade bort ett tuggat tuggumi också bland Andreas kuddar, hoppas han inte märker något när han kommer hem på söndag. Såvida jag inte har funnit det tills dess, alltså. Snodde nämligen lite tuggumipaket ifrån jobbet idag. Jag har käkat upp två paket nu. Min mage är helt svullen av saliv, eller något. Tuggumisaft kanske.


Fast, nagellack och tuggumin, vad gör det. Jag har ju ändå ingen tvättmaskin. Någon sa "tvätta förhand" förut, alltså, ta mig i rumpan, tänkte jag då.

Eftersom att vår tvättmaskin har gått i sönder och ingen har orkat ta sig an att laga den på tre veckor sitter jag här på arslet i rummet med två tvättkorgar och två blåa ikeapåsar fulla med tvätt. Garderoben står och gapar, glor på mig och skriker om iallafall ett par strumpor, eller gärna två.

Det är dags att få tummen ur röven och göra som garderoben säger till mig, bege sig till tvätteriet ett kvarter bort.
Första frågan är; Hur ska jag släpa allt själv dit bort? Andreas är i sverige, Love är helt bortsprungen och jag har inte sett han på fyra dagar.
Fråga nummer två är; Vad ska jag göra undertiden jag tvättar? Jag kan stå där, puta med rumpan och läpparna på samma gång medans den snygga rapparen går runt mig och sjunger någon helt rätt låt om svett och bling bling och filmkamrerna filmar mig uppifrån och ned. Jag mimar till låten. Synd bara att jag inte befinner mig i någon americans rapplåt, synd bara att jag kommer att stå ensam i ett tvätteri klockan nio på kvällen helt ensam.

Gu vad tråkigt

Jag har alltid gjort spontana saker med mig själv, mitt hår (speciellt) har väl råkat mest ut för mina infall. Det har blivit kort, det har blivit blond, svart, rött, lugg, uppklippt osv. Men nu har jag bestämmt mig för att låta bli att pilla och på köpet har jag skaffat mig en riktig försökskanin - Patrik. Han ställer alltid upp på mina ideér och så även denna helg. Patrik har gått runt i en stor, haltjaskig kalluffs nu den senaste tiden, och i helgen tyckte jag att det kanske vore kul med en förändring. Så jag tvingade ner honom på toalettstolen och började dra och klippa, måste säga att han blev riktigt snygg.

Dagen efter hade jag fruktansvärt ont i foten, antagligen så var det en sticka eftersom att Pat och jag hade varit barfota mest hela dagen. Så jag satte mig ned med nål och en ögonbrynsnoppare, och visst var det en sticka, en riktigt smal och lång en. Sjutton vad ont det gjorde när jag tillsist fick ut den. Men... vänta nu, det där är inte någon sticka... det är ett av Pat's HÅRSTRÅN. Haha!