Igår sov jag brevid mamma. Och då kom John genast och hälsade på. Tydligen så har han bättre koll på att min mamma existerar än att jag gör det, kanske för att hon är äldre och de har setts mycket mer än vad jag och John har gjort. Iallafall så somnade jag innan klockan 12 igår vilket är ett stort framsteg. Jag tackar mamma för att hon har så bra kontakt med John.
Nu får jag bara hoppas på att John inte bara hittar till mammas rum utan att han kan väl iallafall försöka leta rätt på min rumsdörr också.

Min far är ute och seglar Round Venern Race. Kul för honom, men ännu roligare för mig efter som att jag då sover i hans säng. Jag har tänkt att hota John, jag ska säga till honom att nu får han allt ta fram sina supernattmössor. Nivet, de blå mössorna med stora gula stjärnor på som är till för bråkstakar till barn som vägrar att sova fast att John säger till dem att de måste sova. Så nu får John ta fram supernattmössan och sätta den på min pappa och hans seglarvänner. För då somnar de ju på sjön. Och supersömnen gör så att de flera veckor senare vaknar och upptäcker att de har flytit iväg ända till Australien och då tar det ju faktiskt några veckor för dem att segla tillbaka till lilla Sverige... om de ens hittar tillbaka.
På så sätt kan jag behålla min sovplats brevid mamma och träffa John allt mer och mer.

Nu börjar det att gå lite för långt. Natt efter natt ligger jag och väntar på sömnens stund. Men den verkar aldrig dyka upp. Jag är pigg! Det är nästan så att jag börjar oroa mig, det verkar ju helt som om John har tappat bort min adress någonstanns. Jag borde hjälpa honom att leta...

"John...? John...?!" Ligger jag i mörkret och ropar. Men han kommer inte. Har han glömt mig? När jag ligger där och väntar på honom i min mjuka säng brukar jag leka att han stormar in i mitt rum och ropar:
"My name is Blund. John Blund!" Och sen ska han lyfta upp mig ur sängen, slänga upp mig på ryggen. Sen öppnar han mitt stora vackra fönster som är fullt av vita krukväxter, mina långa, tunna gardiner dansar in i mitt rum av den varma sommarluften som springer in i mitt rum. Samtidigt hoppar han upp på fönsterbläcket med mig på ryggen. Sen flyger vi! Han tar mig på en flygtur som jag sent kommer att glömma, en sovande stan i ovanfrån. John plockar några stjärnor och gud vad det är romantiskt. Sen somnar jag på ett moln brevid John när han smeker mitt hår. Han lyfter försiktigt upp mig för att inte väcka mig och flyger sakta hem mig, lägger mig i sängen och smyger därifrån.

Nja, om det ändå vore så väl... Jag bestämmer mig för att tro på tanken om att han har tappat bort min adress.