dryg
årets stora upptäckt!
ingenting-dag.
knäckt - spräckt
jag har tråkigt
Igår var det en pyroman i köpcentrat där jag jobbar som tände eld på en tröja inne på Kappahl. Hähä, snacka om ikke-frisk-stad jag lever i. Det firar vi med en bild på mig; (antagligen den snyggaste jag gjort i Paint. Jag är asnöjd med soffan, resten sket sig)
Jag var lycklig förut när jag upptäckte att vi hade köttfärs i frysen. Jag hade inte ätit köttfärs på två veckor och lyckan puttrade inom mig. Sen var jag tvungen att springa ner till Sonnys för att köpa tomat puré. Efter det smakade det skit. Så jag struntade helt enkelt i att äta. Nu är jag vrålhungrig.
Jag var lycklig förut när jag upptäckte att vi hade köttfärs i frysen. Jag hade inte ätit köttfärs på två veckor och lyckan puttrade inom mig. Sen var jag tvungen att springa ner till Sonnys för att köpa tomat puré. Efter det smakade det skit. Så jag struntade helt enkelt i att äta. Nu är jag vrålhungrig.
what about emelie
åhå! Nu är jag snurrig. Vad ska jag göra? Säga? Hitta på? Att säga upp sig är inte lätt, visst har jag skött det på snygga sätt tidigare i mitt liv; skitit i att gå dit, hittat på att min mammas kusin dog, att jag åkt in på sjukhus för jag har en mystisk sjukdom i magen som gör att jag kräks. Men nu har mina absurda, helt trovärda ideér på något konstigt sätt krypit ut ur hjärnan, säkert tagit genvägen genom örat och störtdykt ned i soffan någonstanns.
Att säga upp sig borde vara som att föda barn. Första gången har man ingen aning om hur man gör. Är blöjjan åt rätt håll? Ska ungen verkligen se ut sådär... rynkig... Dreggel, eller är det spya?
Andra gången är man lite mer medveten om hur jobbet skall skötas. Höger strumpa på höger fot osv. Tredje gången är man ju rena veteranen.
Jag vill bli en veteran på att säga upp mig!
Hade jag varit en apa, hade jag varit väldigt ful!
Vilken tur jag haft då.
Att säga upp sig borde vara som att föda barn. Första gången har man ingen aning om hur man gör. Är blöjjan åt rätt håll? Ska ungen verkligen se ut sådär... rynkig... Dreggel, eller är det spya?
Andra gången är man lite mer medveten om hur jobbet skall skötas. Höger strumpa på höger fot osv. Tredje gången är man ju rena veteranen.
Jag vill bli en veteran på att säga upp mig!
Hade jag varit en apa, hade jag varit väldigt ful!
Vilken tur jag haft då.
åh hallå!
imorgon ska jag kasta kläderna och dansa naken! öppna upp mig själv på alla sätt och vis, själsligt, kroppsligt, låta vinden ifrån min hårblåser blåsa över hela mig, varje centimeter, skutta, och flyga över rummet. grannarna ska häpnas, gapa och peka, "titta på hon, se hur hon är, hur hon gör, sån vill jag vara" men det går inte. för jag är dressed for succses. och min kropp rör sig i takt med ljudet, SRRRRRRRRRRRRRRRRR, men det spelar ingen roll. för jag lyckas!
en sockerbagare här bor i staden
hon bakar kakor mest hela dagen.
hon bakar kakor mest hela dagen.
nu har det hänt grejer på Nordahl bruns gate 17!!
liten och asrädd.
Jag har alltid varit tjejen, enda sedan jag var liten, hon som aldrig varit speciellt bra på någonting. Jag har alltid varit en i mängden och aldrig riktigt stuckit ut. Jag har haft bilden om mig själv som en tjej som aldrig riktigt kommer att bli någonting heller. Jag skulle antagligen jobba som städtant, det var min framtidsbild. Och jag tror att alla har nog hållit med mig, fast aldrig sagt det rakt ut. Och nu sitter jag här, i min lägenhet, skiträdd, för min framtidsbild är förstörd men ändå samtidigt inte. Jag har fått jobb jag aldrig trott att jag skulle få och jag är livrädd för det också.
På lördag blir jag bageriansvarig, och det kommer bli skit. Jag kommer aldrig klara det. Hur ska jag kunna 100 brödsorter utantill? På norska. Jag som inte ens kan multiplikationstabellen, och har aldrig kunnat. Jag som ens inte kan somna på kvällarna. Jag kommer antagligen endå sluta som städerska.
Det enda jag är bra på, det är att göra någonting utan att jag egentligen har någon aning om vad jag pysslar med. Jag tog mitt pick och pack och drog ifrån Karlstad över en dag, till Norge. Ny lägenhet, ny stad, nytt språk, och inte en kotte till vän. Hur har jag klarat det såhär långt? Jag vet faktiskt inte. Det bara känns som att jag glider fram på ett bananskal utan att jag ens vet vart jag är påväg. Jag vill bara gå och lägga mig, sova i flera dagar och inte tänka på jobb. Jag har blivit besatt av jobb. Hela tiden måste jag ha ett nytt, för kanske tröttnar jag?
På lördag blir jag bageriansvarig, och det kommer bli skit. Jag kommer aldrig klara det. Hur ska jag kunna 100 brödsorter utantill? På norska. Jag som inte ens kan multiplikationstabellen, och har aldrig kunnat. Jag som ens inte kan somna på kvällarna. Jag kommer antagligen endå sluta som städerska.
Det enda jag är bra på, det är att göra någonting utan att jag egentligen har någon aning om vad jag pysslar med. Jag tog mitt pick och pack och drog ifrån Karlstad över en dag, till Norge. Ny lägenhet, ny stad, nytt språk, och inte en kotte till vän. Hur har jag klarat det såhär långt? Jag vet faktiskt inte. Det bara känns som att jag glider fram på ett bananskal utan att jag ens vet vart jag är påväg. Jag vill bara gå och lägga mig, sova i flera dagar och inte tänka på jobb. Jag har blivit besatt av jobb. Hela tiden måste jag ha ett nytt, för kanske tröttnar jag?
Jag och Andreas. Första dagen i Oslo, aldrig hade jag kunnat ana vart jag skulle vara då, nu idag.