HALLÅ!
salig blandning.
Min nya favoritsyssla är att steka bacon och jag är en riktig expert på det. Det är så flottigt och fettigt och jag bara slukar i mig det som det vore soppa. And I'm loving it. Kanske borde sluta ändå, det är ju trotts allt väldigt mycket fett. Fast å andra sidan behöver jag lite fett.
Iallafall köpte jag mig ett par wounderbara skinnskor idag. LÖV LÖV LÖV. I förrgår blev det höst, japp, i förrgår. Jag sprang till bussen, i klänning, för det såg ju så varmt ut ifrån mitt fönster men ack så fel jag hade. Jag frös som en blådåre och det blev inte bättre. Eftersom att jag och Andreas hade planerat att åka hem till honom så gjorde vi det. Klev av bussen och knallade upp mot hans hus.
Andreas kläcker; Åh skit! Jag har glömt hemnyckeln.
Så vi började ringa runt till alla hans femtioelva syskon - ingen var i närheten, ALLA var på bergvik för att STORhandla. Alltså, hela familjen var borta och där stod vi i höstvädret och frös arslet av oss. Men iallafall, att handla kan väl inte ta så lång tid, en timme - Max!
Så vi sysselsatte oss genom att köpa godis och lite till godis, och yttligare lite. Tillslut frös vi så mycket att vi gick hem till Björn för att vänta där. Och vi väntade allt. Efter tre och en halv timme beslöts sig familjen Werling för att det räckte med att handla och åkte hem.
Jisses, ofta man köper mat i tre och en halv timme. Nejru, jag ska att ge igen någon dag, Andreas.
Stor dag imorgon. Hemlis - Säljutbildning om frisörprodukter - träffa Yonna som OCKSÅ flyttar ifrån Karlstad.
Jag är avis.
en riktigt ledsam dag.
punkt slut.
men tji fick jag!
"jag skulle kunna dra en runkis just nu, det är som att klia sig på ryggen, alltid lika skönt!"
Och jag måste få beklaga mig lite... det här med två jobb... Stackars mig. Nä, jag pallar det inte längre. Flänga hit och dit. Men hela nästa vecka är jag ledig! Jag har faktiskt tagit mig den äran själv, måste ju få ha lite semester. Och sen så är det såhär va, att ena jobbet verkligen vill ha mig för sig själva för jag, emelie nilsson, är en sådan kung på att prata i telefon så att jag får löneförhöjning om jag kladdar ner några krummelurer på pappret där det står HELTID.
HAHAHAHAHAHAH, JAG FES VÄRSTA FISEN!!!! OCH DÅ SNACKAR VI VÄRSTA FISEN!!!!
tusan vilken dålig magdag jag haft.
det det måste vara toasten som spelar mig ett spratt!
"Jag parade ju ihop dig med Danne bara för att jag skulle få Lillis, men SKÄMT! Fast hellre du än Carro faktiskt..."
stackars svensk
Idag har jag och malin varit och shoppat. Nej men vad skriver jag? Sitter jag här och ljuger... Jag börjar om;
Hej! Idag har malin shoppat och jag har varit hennes assistent - "Åh, så snygg, ta den!" "Dom där måste du bara ha!" "Köp!!" Och malin har gjort som jag har sagt till henne. Nu kanske ni undrar varför hon verkar så tät. Jo det kan jag berätta. Malin har ju gått och blivit norska de senaste veckorna. Och norskor likaså norskar tjänar mer än okej. Så malin är glad norska och jag är ledsen svenska. Men jag är glad för hennes skull ändå. DOCK avis. Ni skulle sett den röda skinnjackan som hon slängde pengar på.
Buhu!
HÖR UPP!
ÅHH SÅ KLOCKREN!!!!
"jag har rört vid en mänsklig batong. fast jag såg den aldrig. hade jag sett den hade jag nog sprungit därifrån"
"Vad är det för fel på mig? Var ska man pilla? Var ska man gnugga? Och vad gör man med en mänsklig batong?? Det här går inte längre. Det enda jag kysst är ju mitt eget armveck. Jag är en okysst och allmänt ointressant oskuld. Tänk om jag dör som oskuld. "Här vilar Lina Berglund med mödomen i behåll". Nä, nu måste det faan hända något."
åh nej!
Och något annat läskigt, har ni tänkt på att man kan tänka två tankar samtidigt? Jag gjorde det igår kväll när jag låg i soffan. Jag tänkte en tanke typ (hittar på något nu) "Oj det regnar ute" typ en hög tanke som man verkligen tänker att man tänker och man tänker varje bokstav, typ som att man hör orden för det är så högt. Samtidigt som jag tänkte det så tänkte jag en annan tankte, typ en mörk tanke, inte alltså en mörkond tanke utan bara en tanke med mörkare tankeröst som typ löd "Jag måste ha ett paraply så jag inte blir blöt" som var lite tystare än den högljuda tanken. Och jag tänkte allt samtidigt. Förstår du?
visst ser vi ut att ha det riktigt roligt?
so long suckers! ...maybe.. :P
Fast... LA vore inte så dumt det heller.
Surprise!
Efter att ha blivit utskrattad av Lofta för att jag aldrig lagar mat. Så ryckte jag mig själv i örat och släpade mig iväg för att köpa jäst, Här ska bakas!
Det är såhär förstår ni, att jag lagar aldrig mat. Min mamma lagar. Och när min mamma inte är hemma så finns det heller ingen mat hemma. Och finns det ingen mat så finns det ingen Emelie som äter något på hela dan.
Lofta ringde; "Hej, vad gör du?"
Jag; "Jag gör mat"
Lofta; "NEHEJ? GÖR DU MAT?
Jag; "jo... ja.."
Lofta; "OMG, jag trodde aldrig det skulle hända"
Jag; "Nä, inte jag heller... Jag värmer mat... ur bunkar... som mamma har lagat och lagt i kylskåpet... hon är borta i två veckor"
Så då sa Lofta att hon kommer gapa stort den dagen hon får reda på att jag lagat mat själv. Så Lofta, detta är tillägnat dig. JAG HAR LAGAT MAT. OCH INTE BARA MAT, JAG HAR BAKAT! JAG HAR BAKAT PIROGER ELLER MINIKALZONE ELLER YOUNAMEIT! :D och goooa är de också.
mina bananer och herrar
Jag blev helt förvånad när jag hittade den i väskan, okej, jag vet att min väska är full med skit. (plåster, pennor i olika färger, en sax, lösa huvudvärkstabletter och en massa tuggumipapper och TYDLIGEN en banan också) Nåväl, jag hittade bananen, smask, perfekt! Jag är ju faktiskt hungrig om jag tänker efter, så jag började käka och käka och käka, det tog mig hela resan till stan att käka upp bara halva bananen och sen så orkade jag inte mer. Så jag tänkte; "denna banan är påtok för stor för att slänga, bäst att jag sparar den i väskan så jag kan visa för mina vänner" Andreas och Patrik tyckte tydligen att jag var asäcklig som hade sparat en halvbanan i väskan, men nejdå, det var värt det!
Igår bjöd jag också hem mina två män på kräftskiva.
Vi åt tills vi blev helt röda i ansiktet (eftersom att vi åt riktigt länge. Det är ju inte direkt en barnlek att äta kräftor, klor ska sugas ur, bajsranden ska rensas och det ska sugas och slörpas lite här och där) Jag tror jag åt mest.
(^^,)
Hej Emelie!
Jag ska börja älska livet.
är 90 det nya 87a?
Det har ju ioförsig alltid varit så, tjejer får äldre killar, killar får yngre tjejer. Stämmer verkligen det här "killar ligger 3år efter i utvecklingen" eller är det bara en myt? Jag börjar nästan övertala mig själv att det faktiskt är så. För varför vill en kille ha en tjej på 16-17 år? Jag skulle aldrig knyta band med en man - 90. Känns lite för patetiskt och pinsamt.
00.00 del 2.
Allt började med att det var "Hemsökta Hus" på tv4+ och givetvis fick jag nys om det från sidan tv.nu som är lite utav en sysslolös sysselsättning för mig när jag ändå inte har något annat skoj att göra.
Jag satte mig på tvdosan och råkade visst slå på just den kanalen med ena skinkan. Efter programmets slut hade jag två val; antingen att sova med lampan tänd, det andra valet var att ta kudden, kuta förbi tvrummet, toan och kontoret in i mammas och pappas rum och knö mig ner emellan dem. Svårt val? Nja, inte egentligen. Det stod ganska klart för mig redan då vad jag skulle göra. Att sova med en lampa tänd hela natten skulle bara förstöra min sömn. Jag skulle ligga vaken med ena ögat och kika efter skuggor som jag antagligen skulle tro mig se. Och sen så skulle min morgonrock säkert fladdra till av vinden och då skulle jag tro att det var ett vitt spöke istället för en vitmorgon rock och då skulle jag vakna med det andra ögat och börja stirra runt i rummet.
Så....
Jag valde det sist nämnda. "Hej! Jag är 19 år och sover mellan mamma och pappa"
Jag sov som crap den här natten. Jag vaknade varje kvart av att pappa snarkade som ett helt blåsverk och jag var tvungen att hysha högt och då väcker jag mamma som också börjar hysha och då vaknar pappa och frågar vad felet är på oss två. Pappa somnar om på en grisblink, mamma går och kissar, kommer tillbaka och somnar. Där ligger jag i mörkret, ensam, liten, trött, osomnbar. Jag somnar, drömmer om att jag befinner mig i ett hus, på en äng. Inte vilken äng som helst utan det är självklart krig på ängen. En krigare går igenom väggen in i huset där jag är och är helt demonisk. Jag blir asrädd och tänker "Det är bara en dröm", så jag tvingar mig själv att drömma att jag har krafter, så jag övertalar demonen genom tankeöverföring att hon ska lämna mitt hus. Hon går med på det. Och så vaknar jag. Somnar. Vaknar.
Jag har stått på händer i flera minuter nu. Hoppas på att alla delar i min hjärna ska trilla på rätt plats, så ikväll är jag smart, inge hemsökta hus eller övernaturliga fenomen för min del. Jag väntar tills jag har en sovkamrat hos mig.
Försöker....
ps. jag har varit på bio ikväll också - underbar och älskad av alla, och på jobbet går det också bra. av martina haag.
hello there
00.00
Därför måste jag ha någon med mig när jag ser det. Men vem? Alla jobbar. Jag bara önskar att någon var här så jag kunde se det för då kunde jag ligga längst in mot väggen och min nattkamrat längst ut. Det är ju skitbra. För när spöket kommer tar han min kamrat först och medans han tuggar på kamraten hinner jag hoppa ur sängen och springa ut och jag springer så fort att inte spöket hinner ifatt och då ger han upp och går till nästa hus och förhoppningsvis inte hittar tillbaka till sitt gömmställe under min säng igen.
Jag vet ju ioförsig att pappa är vaken just nu. Så jag skulle kunna titta på det med honom, men nä. Det funkar inte.
Pappa är förstor för att få plats i min säng.
Har någon tips på hur jag kan göra för att inte dö av skräck i min säng? Jag har massa lådor under sängen så spöket kan ju inte vara så jätte stor, för han får nog inte plats.
jag vill inte ha kalle, jag ska skilja mig.
Och när den ledsna pappa säger att han inte kan köpa kalle för att han ligger i skilsmässa? Hoppsan kerstin! Stöter du på mig? Nej förlåt, gud så tråkigt. Jag beklagar... hoppas att du hittar en annan fru så att du kan köpa kalle av mig en annan dag.
Sen har vi ju dem som dog igår. OMG! Pinsamtpinsamtpinsamt. Okej att din man dog igår, men snälla, kan du inte säga att han är i egypten och tågluffar istället? Det blir så mycket lättare då.
Iallafall så skulle jag kunna sitta här och berätta mycket om vad man är med om när man sitter i telefon hela dagarna. Några kan inte snacka svenska. Några kan bara snacka engelska. Och då blir det ungefär såhär;
"Hello! My name is emelie and im calling from Kalle anka, ehum, donald duck.. well.. we have a erbjudande here. the children can try 6 magazines of kalle, ehum, donald. And its porto and fraktfritt. And we stop it for you after the 6:e"
Dålig på engelska? SÄG DET BÄTTRE SJÄLV DÅ NÄR DU ÄR UNDER PRESS!
haha.
vilken FESTing!
Det var ioförsig mamma som släpade ut mig i skogen - livrädd! För alla vet väl att det bor hur mycket djur som helst i skogen och alla vet väl att alla djur är inte snälla. Iallafall inte fästingar. Och inte den där fästingen som satte sig på mitt knä. Paniken spred sig fortare fram emellan granarna och björnarna och kom tillslut fram till mig. Den flög emot mig - jag skrek och började gallopera fram på stigen. Helt plötsligt medans jag galloperar flyger en rot på mig, helt utan förvarning och grappar tag i min fot. Medanns min fot satt fast under roten så fortsatte min andre fot att springa vidare vilket oturligt nog resulterade i att hela min kropp förslappades i min höga springfart och jag föll handlöst ned mot den blöta, hårda skogsmarken. DUNS! Kroppen stutsade upp och ned mellan slagen emot marken, mest stryk tog mitt knä. Jag grät (nästan) där jag låg helt hopplöst skadad mitt i skogen, mitt i ingenstanns. Tillslut tog jag mig upp, var tvungen att kolla läget med mitt knä, drog upp mitt fula mjukisbyxben och tittade på benet; "hur gick det?" frågade jag. Knäet grät också. "Men kära nån, stackars knä, du är ju helt mörbultad! Men vilken tur vi har haft, vännen. Fästingen har flytt fältet under fallet". Klappar av knäet, fortsätter att plocka blåbär.
Ja, nu är det konstaterat - Jag har blivit en tant.
Usch så pinsamt.
Mycket nöje!
underbara älskade
Jag läste precis ett utomordentligt gulligt blogginlägg som Lofta hade skrivit om mig. Tyvärr så är jag inte så hajj på det här med att länka så jag kör den enkla vägen; http://lulu.blogg.se
Jag har nog aldrig funkat så bra ihop med någon person förr. Jag behöver inte vara någonting i hennes sällskap. Jag behöver inte vara bra på matte, springa 60 meter eller sitta och trycka på en mille på banken. Jag behöver inte ens spela balleallan i hennes sällskap. Jag kan vara precis som jag är; äcklig, ta allt för mycket smör på mackan, säga något urbotat korkat eller få ig på ett prov utan att hon säger att hon hade klarat det så mycket bättre. Det är just det jag gillar, det var de jag föll för.
Så när tiden är inne, Loft, så kommer jag upp till dig och hälsar på. Så ska vi göra allt det vi brukar göra. (Nej, inte sitta vid datorn i en hall) Vi ska göra emem och lofta saker. Äta nudlar kanske eller ta en fika och gråta helt öppet inför alla andra.
Jag saknar dig så mycket.
Välkommen John, kul att se dig!
Igår sov jag brevid mamma. Och då kom John genast och hälsade på. Tydligen så har han bättre koll på att min mamma existerar än att jag gör det, kanske för att hon är äldre och de har setts mycket mer än vad jag och John har gjort. Iallafall så somnade jag innan klockan 12 igår vilket är ett stort framsteg. Jag tackar mamma för att hon har så bra kontakt med John.
Nu får jag bara hoppas på att John inte bara hittar till mammas rum utan att han kan väl iallafall försöka leta rätt på min rumsdörr också.
Min far är ute och seglar Round Venern Race. Kul för honom, men ännu roligare för mig efter som att jag då sover i hans säng. Jag har tänkt att hota John, jag ska säga till honom att nu får han allt ta fram sina supernattmössor. Nivet, de blå mössorna med stora gula stjärnor på som är till för bråkstakar till barn som vägrar att sova fast att John säger till dem att de måste sova. Så nu får John ta fram supernattmössan och sätta den på min pappa och hans seglarvänner. För då somnar de ju på sjön. Och supersömnen gör så att de flera veckor senare vaknar och upptäcker att de har flytit iväg ända till Australien och då tar det ju faktiskt några veckor för dem att segla tillbaka till lilla Sverige... om de ens hittar tillbaka.
På så sätt kan jag behålla min sovplats brevid mamma och träffa John allt mer och mer.
den döda kvinnan i strömstad...
För vad ska man tänka, säga eller göra? "Det händer aldrig mig eller någon i min omgivning". Men när det väl händer så är man helt befriad ifrån allt. Vad ska jag säga för att trösta mamma och mormor? Vad ska jag säga på begravningen?
Den mördade kvinnan i strömstad är inte bara en mördad kvinna. Det är min mördade tremänning.