först blev jag bara väldigt förvånad.
sen blev jag äcklad.
sen blev jag ställd.
och till sist upprörd.

Ungefär så känns ens första heroinupplevelse. Som tidigare är skrivet så är jag ju passivrökare av både det ena och det andra. Nu har jag förlorat min heroinoskuld och är även passiv användare av det. Det hela började med;

Att jag satte mig på tuben hem ifrån jobbet (jo, jag är en sådan stackare som jobbar lördag och söndag) och åker till min station - stortinget. Jag går av och går upp för en trappa, uppförsbacke, rulltrappa och trappa igen. Mitt i trappan står två personer, en kvinna och en man. Och som vanligtvis så sneglar man ju lite på dem man går förbi. Och jag ser att kvinnan står framlutad och noga kollar på mannens arm. Mannens arm var full i blod och i armen sitter en spruta, också full i blod. Jag blev helt ställd och andreas (i mobilen) säger "hallå?" och jag svär rakt ut. Jo, jag svär aldrig ska du veta. Men detta var så äckligt att det var värt en svordom.

Imorgon börjar jag klockan tolv. Hoppas på att det blir en riktigt fet lång dag med mycket kunder. Eftersom att jag har 180 i timmen så gör det ingenting att jobba uppåt en 9-11 timmar. Och eftersom att det är väldigt mycket gubbar så gör det ingenting att flirta lite grann och servera ännu mera öl. Fredagskvälls dricksen hamnade på 500:- WEEHA! Blivit erbjuden att jobba på nyårsafton. Det känns lite sådär, jag vet inte än. Det som lockar är som sagt alla fulla gubbar som ger dricks... Mja. What should I do?

jag har haft världens bästa dag. jag trivs verkligen i oslo och mitt jobb är bäst i hela världen. är nu inte lika ensam längre, jag har min svenska arbetskollega Karin att luta mig mot, hon fungerar mest som instruktör och tolk, kanon! så, världens bästa dag över går snabbt till sämsta dag när jag kommer hem och är lycklig så är huset tomt. GREJT! inte alls. jag vill inte komma hem till ett tomt hus, jag vill komma hem till ett hus av folk där jag kan berätta om min braiga dag. men inte då. suck och stön. skit andreas! mmmm, jag vet att du kommer läsa det här. men där fick du!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag är arg. men lite glad också. för jag ska jobba nu fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag and so on and so on. det kommer att kittla dödsskönt i kistan (på mitt konto)

nu ska jag gå och göra ingenting, tingeling. hej!

och btw. om du vill gå i mina fotspår kan du alltid göra de. vi behöver en till servitris på jobbet nu.

Jag är en flink servitris. Det fick jag höra på jobbet idag. (observera jobbet!) Jag tog tuben till Vinderen astidigt imorse, sisodär halv tio. Det är astidigt för en sådan som mig, arbetslös och eländig. Jag trodde att jag skulle på arbetsintervju och var ganska sådär på hugget. Men när jag kommer dit säger min chef (observera chef!) till mig såhär; "Jag tyckte att du lät så trevlig och allert på telefon så jag tänkte att vi skiter i intervjun och så får du börja med det samma". Då var't jag inte så på hugget längre. JOBBA? JAG? Jo, ioförsig har jag ju sökt jobbet. Men aldrig trott att jag skulle få det. Jag hatar att jobba. Jag vill vara arbetslös. MEN (nu kommer MEN:net.) Hon berättade lönen. Då kände jag att hugget kom tillbaka igen. Kanske kan jobba lite då... bara liiite.

Sen sa en kund till mig när jag serverade mat att jag var flink. Då var jag tvungen och ursäkta mig och frågade vad det var. Snubben tyckte jag var go. Jovisst, ett riktigt litet gosedjur är jag.

Och till dig som inte förstod någonting; Jag jobbar alltså som servitis på Jeppes Restaurang (en flott sådan) och om du tror att det är svårt att vara servitris i sverige, ja, då ska du bara försöka vara det i norge.

men jag antar att det inte är helt mitt fel, det är ju så att jag är passivrökare av både maja och hasch. det är alla normän och norkvinnor. för alla röker sånt här, i varje vrå. därför har jag skämt ut mig just tack vare dem, jag är passiv rökare.

iallafall. hur jag skämt ut mig? jo. min mobil ringer och jag svarar, och jag hör en kvinnoröst, med världens grovaste norska och hon säger att hon ringer ifrån... ja, jag har ingen aning. jag har fått jobb på ett ställe som jag har ingen aning om vart det är. vad pinsamt. jag frågar om adressen för jag tänker att då kanske jag kommer på vad det är för jobb. och hon säger någonting som låter som slem gatan. så ja, jag får väl leta upp någon slemgata imorgon klockan 10 då. ush så pinsamt.

tack alla himla majahaschare för att ni sabbar min hjärna och mina trummhinnor och mitt försök till att förstå norska!

när andreas kläcker:
-här ligger jag i sängen... ensam... tyst som en kråka... som sitter på sängkanten... och gråter... sitt eget blod...de enda jag begär...är passionerade kyssar.

Ungefär såhär tycker andreas att jag låter när jag gnäller om lite kärlek och pussar. Han är allt bra tokig! För han tycker tydligen att det räcker med att jag bara säger "kom hit och köss mäj göbbe". Men jag är för djup av mig att säga en sån simpel mening.

Världens starkaste man kommer in i mitt rum, han är så stor att han knappt får plats "Ska jag knäcka rätt ryggen på dig?". Då skulle jag bli glad. För nu har jag lagt hela mitt rum i lådor och resväskor och jag har ont i min stackars lilla beniga rygg. Om du är bra på massage, kan jag komma och hämta dig med bilen. (observera, BILEN!)
Min stora vita byrå står och gapar och glor på mig. För den har ingenting att tugga på längre. Tom på kläder, strumpor, trosor och annat skoj som jag har gömt där under åren vi haft tillsammans. Åh. Jag är så kalasbra! Kalasbra på att flytta.

Har varit i oschlo nu under några dagar. Härlig stad, MYCKET härligt att göra ;D HAHAHA
Nej, så nu blir jag hemma någon dag och sen hoppas jag på att åka dit igen denna vecka i några dagar. Och sen hem i någon dag och sen åker jag igen, förhoppningsvis föralltid. Och jag är så hatisk ikväll att jag längtar tills jag ser era ansikten och vet att "Haha, häxskratt, detta är den sista gången jag ser dig och dig och dig och ditt fula nylle" och det bara spritter och sprätter i mina häxigafingrar för jag är så mycket bättre än du någonsin kommer att bli, för jag är dressed for success och snart kommer jag göra bål av dig.

Jag tycker att du är bedrövlig och hemsk och jag bryr mig inte om jag ens någonsin kommer att höra ifrån dig igen. Då du kan sitta där på din fåniga gata och tro att jag tycker om dig. Men det har jag inte gjort på länge länge....
Du är inte jag. Och det kommer du aldrig att bli.

På morgnarna brukar alltid min mor stå och skrika i dörren till mitt rum "Upp nu Emelie!! Det här är sista gången jag säger till dig!" Och samma sak hände då även i morse till min o-förvåning. Jag tycker synd om min lilla kära mamma som varje dag - måndag till fredag börjar sina arbetsdagar genom att försöka få upp mig. Först börjar hon lite snällt "Mimmi, god morgon, dags att gå upp". "Mimmi, gå upp NU!" "Ska du inte jobba? JO men gå upp då!!!" Sen blir orden inte lika trevliga längre... "Nej, nu skiter jag i dig. Sov du!" Iallafall så fick hon upp mig ganska tidigt imorse, vet inte vad det berodde på, men klockan var iallafall sju när jag steg upp, eller iallafall satte mig upp lite halft. I vanliga fall brukar jag kuta upp kvart över åtta, och då går min buss kvart i nio.

Idag hade jag ont i magen som vanligt. Min mage är mongolid och gör ont ständigt varje morgon från en till tre timmar. Och imorse hade jag gräsligt ont. Sen frammåt halv ett tiden var det över och då bestämde jag och Malin för att åka till stan och göra några ärenden. Blev lite tröjor, skärp, halsdukar och hamburgare, inte helt fel för att vara en måndag.

Nu har jag också bestämmt mig för att då ned på deltid på jobbet. Jag pallar faktiskt inte längre. Min mamma tycker dock att jag är duktig. Hon hade aldrig pallat att försörja sig på att vara telefonsäljare säger hon och klappar mig på ryggen. Min mamma är snäll! (Fick en söt grej att hänga upp alla mina tusen väskor på av henne idag).