...tillexempel när jag får en flax idé om att klippa av mig håret eller att pierca mig. I  detta fall det sistnämnda. Hela grejen började med att jag funderat på pierca mig läppen och en dag tog jag mig i kragen och gjorde det. fint blev det. och fult efter två veckor. Jag skyller på dåligt läkkött fast jag innerst inne vet att jag missköte. Men det är någonting jag helst inte erkänner.
På en söndag satt jag i mitt rum i min säng och pillade med tungan på läppen. den var stor. riktigt stor och det gjorde ont. och envis som jag är så sa jag till mig själv "jag tar inte ut min piercing". Några minuter senare hade jag haft ett rejält gräl med mig själv. Den förståndiga delen vann. Jag segade mig in på toaletten, suckade och tog ut staven. Jag tänkte "Om jag sätter i en ring så kanske svullnaden går ner" och jag provade. Jag kunde ens inte få ringen över läppen. Jag kände mig som en riktig botoxkvinna eller i värsta fall - silikonkvinna där jag stod med min feta läpp och glodde.
Om jag sover kanske det är bättre imorgon tänkte jag och la mig till sängs.

Tji fick jag! Inte var jag bättre för att jag sovit.. snarare sämre. Det tråkiga var att det var måndag. Inte vilken måndag som helst utan den måndagen som jag skulle fara upp till Norrland med min vän Yonna. Jag fick åka ändå. Med stor läpp.
Att jag hade stor läpp var ändå inte det värsta. Utanför läppen där hålet var hade det nu bildats en stor röd prick. (STOR prick) Den långa resan upp till Norrland var ingen fröjd. Jag hade ont i mina ögon och halva min hals hade svullnat upp.
Måndag blev till tisdag och när jag vaknade trodde jag att jag skulle dö. Min hals var svullen, min läpp var stor och jag hade ont i hela vänstra käken. Vi fick åka till sjukan.
Han undersökte mig och hade ingen aning om hur en liten piercing kunde orsaka så mycket problem. Jag fick iallafall några piller som jag skulle käka i några dagar.
En dag blev till två dagar och två dagar blev till tre dagar.
Jag tror jag grät mig igenom det där tre dagarna.

Eftersom att min käke blev bara värre och värre och jag fíck sår i kinden och tandköttet gick sönder så kunde jag inte äta. Jag hade inte ätit en måltid på fem dagar och infektionen i mig blev värre och hade gått upp i mina öron. Då var det dax att åka till sjukhuset igen. Denna gången var det två läkare som undersökte mig. En Svensk och en Tysk. De snackade läkarspråk och drog mig i läppen och i munnen. Tysken var värst. När han slutligen lämnade rummet märkte jag hur det rann ur såret i läppen. Han hade total kvaddat mitt sår och mina käkar hade han mosat.
Iallafall så fick jag Antibiotika och en slags kräm som man ska ta i munnen som bedövar. Den är rätt rolig, jag brukar kleta lite på andra människor så de också blir bedövade. Kul grej!

Well. Jag har ju varit sjuk i 13 dagar och väntar bara på dagen då jag kommer orka att gå upp för trappan utan att svettas och bli utmattad. Iallafall så har jag fått en syn på hur det är att vara 90 år. Att inte kunna äta annat än mosad mat, dricka genom sugrör och få liggsår.

HEJ!
emem 90 år.