Efter en skön dag med endast fyra timmars jobb, grillning på innergården med familjen, beslutade vi oss för att ladda hem några gammla sköningar; Vinterviken, En kärlekshistoria, Den vita stenen och Ebba och Didrik. Så nu blir det full fart ner i soffan med antagligen massa nostalgikänslor i kroppen. Det kommer bli tokbra!

Imorgon ska jag försöka lapa sol så mycket jag bara kan. Sen ska jag försöka snika grannarnas tvättmaskin eftersom att våran har gått sönder, åhhrrrggh.

Åh!
Jag saknar de dagarna på jobbet då jag stod och smällde i mig sallad tills jag var tvungen att sätta mig ned. Självklart slutade jag inte smälla för att jag satt ned, jag fortsatte, nöjd och belåten tills jag rullade av stolen och ned för kantine-golvet. Jag saknar de dagarna.

Åh! Jag saknar de fredag och lördagkvällarna, och tillochmed under veckor dagarna då jag låg hemma i min säng och slörpra i mig glas efter glas med cola. Sprang på toa emellan varje klunk.
Jag saknar de dagarna.

Nu är mitt liv över.
Har glömt att berätta att jag låg i magkramp för två veckor sen. Var hos doktorn och vad säger han? Jo, att jag är allergisk mot kolsyra. Alltså, helt seriöst himla skitliv. Nu kan jag varken äta morötter eller dricka cola.

Okej, Ja, jag har hängt upp mig!!

Haha! Skrattar jag högt åt kvällen igår. Jag tvingade på Andreas att köpa ett par sockerärter på coop och så fort vi kom hem norpade jag åt mig en, och en till, och den tredje. Men Ojdå... Vad är det som händer? Vad konstigt det känns...Harkel. Andreas, jag går in på rummet och städar lite jag...

Hamnade i sängen, Andreas kommer in, Jo, förlåt, jag skulle städa, men jag känner mig så konstig. Ja, det tror jag de. Helt uppenbarligen är jag allergisk mot sockerärter och fick en allergisk reaktiktion, hela ansiktet kliade, läpparna blev stora som om någon hade slagit till mig, och halsen förvandlades till... hur ska man förklara? små bubblor med rakblad i.

Jag har hört att apoteket har bra grejer, kanske bäst att gå dit och köpa någonting som kanske kan hjälpa, jag kan  ju inte se ut såhär imorgon, eller i värsta fall, få problem med andningen... Mja, det var nog bäst att åka direkt till akuten istället. Vi kom in direkt. De tog massa prover, gav mig massa tabletter och frågade massa saker. Vad har du ätit idag? Jo asså, sockerärter har jag ju ätit. Något mer? Mja, lite nötter kanske, och äpple och morot. Vadåra?
Jo för jag har en liten liten liten allergi som inte utvecklas än mot ALLT GOTT. Typ det jag skrev där ovan. Och när man blandar allt på en dag, får kroppen en chock och fetar till sig som den gjorde med mig.

Jag ångrar mig lite att jag inte tog ett kort på mina läppar, jag får testa att äta lite sockerärter någon mer gång under veckan, så får jag knäppa en bild så får ni se ;)

Jag har en djup störning i min hjärna, någon sa någongång att jag borde gå en anger-management kurs. Jag börjar väl kanske tro att det ligger någon sanning i de orden.
Pepsi Max:en tog slut igår på jobbet, och alla törstiga på Nydalen i oslo blev som hettsiga myror runt en sockerbit, det kryllade av Pepsi Max älskare och när vi talade om att den tyvärr var slut, blev det hysterik. Det gick absolut inte att dricka vanlig Pepsi, nej, alla skulle ha Max!
Varför fattar inte människor att man blir faktiskt FETARE av att dricka lightprodukter än de gamla vanliga hederliga? Nej, alla skulle ha Pepsi Max. Det kokade i mig, tillslut fräste jag åt en kille; "Har du inte fattat än att man blir fet av Pepsi Max och att det är bättre att dricka vanlig?!?!?!" Han blev svinsur och hela kön skulle kommentera min kommentar. Jag ropar efter Sverker och bara hoppas på att han, någon gång i sitt bra program, ska ta fram sin stora röda soptunna och kasta alla lightprodukter i hela oslo. Norge. Världen. Universum.

LÄNGE LEVA!

tänkte inleda söndagskvällen med en såndär spontan och helt oviktig saga.

Det var en gång två små flickor, supersmå, i sisodär 3-4åldern som älskade att leka med varandra och de lekte enda tills det var dags för hösten att gå in mot det 19 året. Då kom en till vän in i bilden, något som man aldrig kunde ha trott. Den nya vännen slet de två vännerna ifrån varann, och norpade till sig den ena vännen, och den andra drog sig allt mer och mer därifrån.
Fast ioförsig så berättade den ensamma vännen för den andra vad vännen tyckte om den nya, du ska absolut inte lita på din nya vän! sa den ensamma.

Dagarna gick.
Veckorna gick.
Månaderna gick.

På natten till den ensamma vännens 19års dag fick hon ett samtal av den gamla vännen. Vännen grät, var helt förkrossad, hur kunde vännen ha lämnat sin gamla vän för en ny? Den gamla vännen smuttskastade den nya vännen i flera timmar, ångrade sig och skulle inte umgås med den nya vännen igen. Den ensamma vännens mage knöt sig, inte för att det var ledsamt, utan nytt hopp spred sig i kroppen. De två gamla vännerna träffades. Det var inte som vanligt, men de två vännerna försökte.

Lite senare fram mot vintern slutade de två gamla vännerna att prata igen, och den ena flyttade sin väg, utan att säga någonting. Den ensamma vännen mådde dåligt, det var jobbigt, fanns ingen att prata med, och tillslut bröt den ensamma vännen ihop, och ringde sin gamla vän. En vecka senare kom den gamla vännen hem till den ensamma. Och de grät ihop. Den gamla vännen berättade allt, aldrig mer skulle den gamla vännen umgås med den nya, för det hade redan förstört så mycket emellan dem. Och dagarna gick, den gamla vännen åkte tillbaka till sin stad. Och ingenting förändrades.

Den ensamma vännen känner, att nu, nu ger jag upp för alltid.
Hejdå, min vän.

genom min fantastiska argentur ska jag nu få vara med i en norsk reklamfilm. skitsamma om jag inte har några lines, det är inte dåligt betalt. måste skynda mig dit hur fort som helst nu... två dagar blir det. önska mig lycka till, TJO! :D

är den bästa johannan i hela världen.
vilken tur att jag träffade henne, en kväll, hon köpte en skinnjacka av mig i butiken och vi klickade direkt och började snacka om allt och ingenting, träffade henne igen, av ren slump i en trappa på en nattklubb och jag ropar genom folkvimmlet "Kom in till butiken någon dag, så snackar vi!!" och en dag kom hon. Nu är hon en av mina bästa.

den bästa i oslo.

Nu börjar jag verkligen bli på hugget.
Jag har tränat, två dagar i rad, kan du tänka dig det? Jag som nog är den mest otränaste av dem alla i hela skandinavien. Men nu så, nu är jag på G och har så mycket träningsverk att jag tvingar alla att vara tråkiga, för om någon säger ens en liten rolig grej, viker jag mig dubbel - av smärta.

Jag trivs på mitt nya jobb, allt är på topp.
Heja mig!

min älskling som fyller 21 vårar idag.
eftersom att han inte var hemma imorse bestämde jag mig för att överraska honom i torsdags morse. Jag klev upp klockan 05.00, vandrade till köket och lagade toast och bacon, kokade kaffe och gjorde i ordning isthe. Sen var det tags att gå in till plutten med sång och paket. Han blev nog, riktigt sagt, överraskad. Fick en riktigt fin klocka, men den BÄSTA presenten, får vänta tills på tisdag pga massa omständigheter mellan karlstad-oslo.

På måndag börjar jag på ett nytt jobb.
och det är med blandade känslor måste jag säga, jag kommer sakna mina tjejer på sentralen (ja, det stavas med S) så himla mycket. Men det blir nog bra.

Idag har vi inte gjort ett skit på jobbet. Mest suttit ute i solen och odlat fräknar, snart ska jag ut igen, det är så äckligt varmt, man kan inte ens ha tights. Nej, nu blir det tunnklänning utan armar och bara ben :)

hej.