Jag har hittat en person som jag passar för bra ihop med. Jag har nog aldrig tidigare passat just såhär bra med någon annan. Andreas. Han läser mina tankar, tar orden ur min mun och förstår mig när jag varken tänker eller säger någonting alls. Jag delade säng med honom inatt och han blir sådär mysigt svettig när han sover. Ibland blir jag rädd när vi sover ihop. Har han slutat andas? Slår hans hjärta?
Då är jag alltid tvungen att känna efter. Dunkar hjärtat? Åker lungorna ut och in? De gör de alltid förstås men jag måste ändå kolla till ibland. På morgonen när hans hår är sådär rufsigt och hans ögon är lite svullna och trötta måste jag alltid mysa mig in med näsan på hans hals, i hans hår och på hans panna. För han luktar ju så gott!

för vii passar ju så bra ihop.