Jag har jobbat åtta dagar irad utan att hinna andas. Inatt åker jag hem till Karlstad för att hämta ut mitt körkort, äta pappas mat och köra bil. Jag längtar.

Men först ska jag försöka att ta mig ned till Oslocity-huset, om jag orkar, för att jobba i butiken. Jag måste verkligen jobba idag, för på måndag ska jag stänga själv, och det är ett hvete. Massa papper som skall fyllas i, pengar skall räknas och skrivas upp på alla tusen papper och DRET. Jag orkar inte. Men jag måste. Nästa vecka ska jag på min tredje arbetsintervju. Sen har jag fått ett till jobb, i bageriet på ICA. Det är fett med pengar, så jag ska verkligen överväga det. Fast det är ju butiksjobb jag egentligen vill ha. Men ja ja. Det löser sig.

Nu måste jag göra mig i ordning.
*puss*

btw gott folk, så kanske jag kommer att anställa Patrik som min praktikant i bloggen när jag inte orkar skriva.

Hej!
Eftersom att jag tjatat så mycket om att jag är beroende av knark så tänkte jag lägga upp en bild och visa att det faktiskt är så som jag säger. Så, Mycket nöje, här har ni vad jag pysslar med om dagarna.

Det är vad jag är. Nu är det andra morgonen jag krokodilgråter ner Andreas tröja. Och som vanligt denna gång skulle han till jobbet. Ja, jag var ju inte ledsen för att han skulle jobba. Jag skulle ju också jobba... det var bara de att jag inte orkade leva just imorse. Jag vill hem, hem till mamma, pappa, min säng, deras mat. Så jag grinade, ringde min chef och sa att det hade blivit ett dödsfall ifamiljen. Hon sa att jag inte behövde jobba för ens onsdag. Jag sa tack och la på. Packade mina väskor, redo för att dra. Så pligar det till i jackan på mig när jag är påväg till busstationen. Det var Andreas som tyckte att jag kunde väl ändå stanna kvar. Och jag skickade ett sms till Mimo, bad henne komma och imorgon kommer hon. Nu känner jag att livet är lite bättre.

Nu ska jag storstäda så att det är fint imorgon. Ikväll ska vi mysa, Andreas och jag.
Tack för mig.

Efter tiotimmars arbetande, en jeppes toast, en spilld öl och en felserverad mat bestämmde jag och Karin oss för att sätta sprätt i rava lite för att dra ut och ha roligt. Halv elva var jag hemma för att göra mig iordning och sen för att i sin tur gå till Karin, vi bor ganska nära. Det är nog som att gå från biblioteket i Karlstad till Busstationen. Och där hamnade vi, på två stolar i hennes kök. Och där satt vi hela kvällen. Nu vet jag allt om Karin... nästan... typ. Det är så himla synd bara att hon ska flytta ifrån mig om en månad :( im gonna miss you.

först blev jag bara väldigt förvånad.
sen blev jag äcklad.
sen blev jag ställd.
och till sist upprörd.

Ungefär så känns ens första heroinupplevelse. Som tidigare är skrivet så är jag ju passivrökare av både det ena och det andra. Nu har jag förlorat min heroinoskuld och är även passiv användare av det. Det hela började med;

Att jag satte mig på tuben hem ifrån jobbet (jo, jag är en sådan stackare som jobbar lördag och söndag) och åker till min station - stortinget. Jag går av och går upp för en trappa, uppförsbacke, rulltrappa och trappa igen. Mitt i trappan står två personer, en kvinna och en man. Och som vanligtvis så sneglar man ju lite på dem man går förbi. Och jag ser att kvinnan står framlutad och noga kollar på mannens arm. Mannens arm var full i blod och i armen sitter en spruta, också full i blod. Jag blev helt ställd och andreas (i mobilen) säger "hallå?" och jag svär rakt ut. Jo, jag svär aldrig ska du veta. Men detta var så äckligt att det var värt en svordom.

Imorgon börjar jag klockan tolv. Hoppas på att det blir en riktigt fet lång dag med mycket kunder. Eftersom att jag har 180 i timmen så gör det ingenting att jobba uppåt en 9-11 timmar. Och eftersom att det är väldigt mycket gubbar så gör det ingenting att flirta lite grann och servera ännu mera öl. Fredagskvälls dricksen hamnade på 500:- WEEHA! Blivit erbjuden att jobba på nyårsafton. Det känns lite sådär, jag vet inte än. Det som lockar är som sagt alla fulla gubbar som ger dricks... Mja. What should I do?

jag har haft världens bästa dag. jag trivs verkligen i oslo och mitt jobb är bäst i hela världen. är nu inte lika ensam längre, jag har min svenska arbetskollega Karin att luta mig mot, hon fungerar mest som instruktör och tolk, kanon! så, världens bästa dag över går snabbt till sämsta dag när jag kommer hem och är lycklig så är huset tomt. GREJT! inte alls. jag vill inte komma hem till ett tomt hus, jag vill komma hem till ett hus av folk där jag kan berätta om min braiga dag. men inte då. suck och stön. skit andreas! mmmm, jag vet att du kommer läsa det här. men där fick du!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag är arg. men lite glad också. för jag ska jobba nu fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag and so on and so on. det kommer att kittla dödsskönt i kistan (på mitt konto)

nu ska jag gå och göra ingenting, tingeling. hej!

och btw. om du vill gå i mina fotspår kan du alltid göra de. vi behöver en till servitris på jobbet nu.

Jag är en flink servitris. Det fick jag höra på jobbet idag. (observera jobbet!) Jag tog tuben till Vinderen astidigt imorse, sisodär halv tio. Det är astidigt för en sådan som mig, arbetslös och eländig. Jag trodde att jag skulle på arbetsintervju och var ganska sådär på hugget. Men när jag kommer dit säger min chef (observera chef!) till mig såhär; "Jag tyckte att du lät så trevlig och allert på telefon så jag tänkte att vi skiter i intervjun och så får du börja med det samma". Då var't jag inte så på hugget längre. JOBBA? JAG? Jo, ioförsig har jag ju sökt jobbet. Men aldrig trott att jag skulle få det. Jag hatar att jobba. Jag vill vara arbetslös. MEN (nu kommer MEN:net.) Hon berättade lönen. Då kände jag att hugget kom tillbaka igen. Kanske kan jobba lite då... bara liiite.

Sen sa en kund till mig när jag serverade mat att jag var flink. Då var jag tvungen och ursäkta mig och frågade vad det var. Snubben tyckte jag var go. Jovisst, ett riktigt litet gosedjur är jag.

Och till dig som inte förstod någonting; Jag jobbar alltså som servitis på Jeppes Restaurang (en flott sådan) och om du tror att det är svårt att vara servitris i sverige, ja, då ska du bara försöka vara det i norge.

men jag antar att det inte är helt mitt fel, det är ju så att jag är passivrökare av både maja och hasch. det är alla normän och norkvinnor. för alla röker sånt här, i varje vrå. därför har jag skämt ut mig just tack vare dem, jag är passiv rökare.

iallafall. hur jag skämt ut mig? jo. min mobil ringer och jag svarar, och jag hör en kvinnoröst, med världens grovaste norska och hon säger att hon ringer ifrån... ja, jag har ingen aning. jag har fått jobb på ett ställe som jag har ingen aning om vart det är. vad pinsamt. jag frågar om adressen för jag tänker att då kanske jag kommer på vad det är för jobb. och hon säger någonting som låter som slem gatan. så ja, jag får väl leta upp någon slemgata imorgon klockan 10 då. ush så pinsamt.

tack alla himla majahaschare för att ni sabbar min hjärna och mina trummhinnor och mitt försök till att förstå norska!

när andreas kläcker:
-här ligger jag i sängen... ensam... tyst som en kråka... som sitter på sängkanten... och gråter... sitt eget blod...de enda jag begär...är passionerade kyssar.

Ungefär såhär tycker andreas att jag låter när jag gnäller om lite kärlek och pussar. Han är allt bra tokig! För han tycker tydligen att det räcker med att jag bara säger "kom hit och köss mäj göbbe". Men jag är för djup av mig att säga en sån simpel mening.

Världens starkaste man kommer in i mitt rum, han är så stor att han knappt får plats "Ska jag knäcka rätt ryggen på dig?". Då skulle jag bli glad. För nu har jag lagt hela mitt rum i lådor och resväskor och jag har ont i min stackars lilla beniga rygg. Om du är bra på massage, kan jag komma och hämta dig med bilen. (observera, BILEN!)
Min stora vita byrå står och gapar och glor på mig. För den har ingenting att tugga på längre. Tom på kläder, strumpor, trosor och annat skoj som jag har gömt där under åren vi haft tillsammans. Åh. Jag är så kalasbra! Kalasbra på att flytta.