Jag är en flink servitris. Det fick jag höra på jobbet idag. (observera jobbet!) Jag tog tuben till Vinderen astidigt imorse, sisodär halv tio. Det är astidigt för en sådan som mig, arbetslös och eländig. Jag trodde att jag skulle på arbetsintervju och var ganska sådär på hugget. Men när jag kommer dit säger min chef (observera chef!) till mig såhär; "Jag tyckte att du lät så trevlig och allert på telefon så jag tänkte att vi skiter i intervjun och så får du börja med det samma". Då var't jag inte så på hugget längre. JOBBA? JAG? Jo, ioförsig har jag ju sökt jobbet. Men aldrig trott att jag skulle få det. Jag hatar att jobba. Jag vill vara arbetslös. MEN (nu kommer MEN:net.) Hon berättade lönen. Då kände jag att hugget kom tillbaka igen. Kanske kan jobba lite då... bara liiite.

Sen sa en kund till mig när jag serverade mat att jag var flink. Då var jag tvungen och ursäkta mig och frågade vad det var. Snubben tyckte jag var go. Jovisst, ett riktigt litet gosedjur är jag.

Och till dig som inte förstod någonting; Jag jobbar alltså som servitis på Jeppes Restaurang (en flott sådan) och om du tror att det är svårt att vara servitris i sverige, ja, då ska du bara försöka vara det i norge.