Har varit i oschlo nu under några dagar. Härlig stad, MYCKET härligt att göra ;D HAHAHA
Nej, så nu blir jag hemma någon dag och sen hoppas jag på att åka dit igen denna vecka i några dagar. Och sen hem i någon dag och sen åker jag igen, förhoppningsvis föralltid. Och jag är så hatisk ikväll att jag längtar tills jag ser era ansikten och vet att "Haha, häxskratt, detta är den sista gången jag ser dig och dig och dig och ditt fula nylle" och det bara spritter och sprätter i mina häxigafingrar för jag är så mycket bättre än du någonsin kommer att bli, för jag är dressed for success och snart kommer jag göra bål av dig.

Jag tycker att du är bedrövlig och hemsk och jag bryr mig inte om jag ens någonsin kommer att höra ifrån dig igen. Då du kan sitta där på din fåniga gata och tro att jag tycker om dig. Men det har jag inte gjort på länge länge....
Du är inte jag. Och det kommer du aldrig att bli.

På morgnarna brukar alltid min mor stå och skrika i dörren till mitt rum "Upp nu Emelie!! Det här är sista gången jag säger till dig!" Och samma sak hände då även i morse till min o-förvåning. Jag tycker synd om min lilla kära mamma som varje dag - måndag till fredag börjar sina arbetsdagar genom att försöka få upp mig. Först börjar hon lite snällt "Mimmi, god morgon, dags att gå upp". "Mimmi, gå upp NU!" "Ska du inte jobba? JO men gå upp då!!!" Sen blir orden inte lika trevliga längre... "Nej, nu skiter jag i dig. Sov du!" Iallafall så fick hon upp mig ganska tidigt imorse, vet inte vad det berodde på, men klockan var iallafall sju när jag steg upp, eller iallafall satte mig upp lite halft. I vanliga fall brukar jag kuta upp kvart över åtta, och då går min buss kvart i nio.

Idag hade jag ont i magen som vanligt. Min mage är mongolid och gör ont ständigt varje morgon från en till tre timmar. Och imorse hade jag gräsligt ont. Sen frammåt halv ett tiden var det över och då bestämde jag och Malin för att åka till stan och göra några ärenden. Blev lite tröjor, skärp, halsdukar och hamburgare, inte helt fel för att vara en måndag.

Nu har jag också bestämmt mig för att då ned på deltid på jobbet. Jag pallar faktiskt inte längre. Min mamma tycker dock att jag är duktig. Hon hade aldrig pallat att försörja sig på att vara telefonsäljare säger hon och klappar mig på ryggen. Min mamma är snäll! (Fick en söt grej att hänga upp alla mina tusen väskor på av henne idag).

Ibland vill jag verkligen äga den där stora feta mäktiga köttyxan som jag nämnde i förra inlägget. Igår tillexempel. Inte just bara för att hugga huvudet av Amanda när hon sjunger (hon har en ny favoritlåt idag). Utan då jag låg i hejdundrandes migrän. Igår var den mest allvarligaste migrän-situationen jag någonsin haft. Den spred sig över näsan och ögat. Och medans jag ligger där och slår på mig själv med knytnävarna i skallen och hoppas på att det kanske går över om jag misshandlar mig själv, DÅ, då hade jag gärna velat äga den där köttyxan ifrån konsums köttdisk. Tänk dig att ha migrän och hugga en yxa genom huvudet, Åh, Mmm, jag njuter av bara tanken. Givetvis hade jag nog dött, men det spelar ingen roll för när man väl ligger där och spyr, fryser och svettas på en och samma gång, då dör man gärna. Om någon mot all förmodan skulle ha en köttyxa där hemma så lägger jag gärna ett bud på den. Ska vi säga 20spänn?

Idag är det en vanlig dag.
Och en vanlig dag innefattar att jag  går upp klockan kvart över åtta, vilket innebär att jag har försovit mig. Jag gör mina vanliga sysslor; käkar en toast och ett glas oboy. Superduschar jättefort och hinner inte göra i ordning håret så jag ser ut som en uteliggare som legat på gatan och sovit i en sopsäck. Sen kutar jag vanligtvis till bussen, men idag hände något onormalt, jag trippade mest fram i de mest obekvämaste skorna som jag får blåsor av och medans jag trippar fram säger jag; "VARFÖR, IDIOT EMELIE, VARFÖR TOG DU DESSA SKOR PÅ DIG IDAG?" Och jag funderar på att springa hem och byta, men kommer på att jag naturligtvis inte skulle hinna det. Så jag får trippa vidare. Kommer till jobbet försent som vanligtvis.

Sätter mig bredvid Amanda, för hon paxar alltid den platsen åt mig. Jag vet inte riktigt varför jag sätter mig bredvid henne eftersom att hon alltid lyckas sjunga på en dålig låt såsom "I fell in love in a dj" som jag förövrigt plågades med på hjärnan hela dagen igår. I egentligen vill jag ju bara springa till närmaste Konsum och köpa en köttyxa i köttdisken och sen hugga i huvudet på henne för att hon ska hålla tyst. Nej men vad säger jag? Så kan jag ju inte säga... Förlåt Amanda, jag vet att du lider av mardrömmar och jag vill inte ge dig en till sömnlös natt. Jag menar att jag vill helst klappa dig på kinden, kolla in i dina stora mörkbruna bambiögon och säga "HÅLL KÄFTEN!!!!!"

(nu började hon igen, ÅÅH)

Nyss var det lunch och då hände något inte så normalt heller. Alltså, enligt normalt så menar jag det som alltid händer varje dag. Men idag åt jag och Amanda hemma hos henne istället och så kollade vi på Mysteriet på greveholm (fortsättning ifrån gårkvällen).

Nu ska jag forsätta ringa runt och plåga människor genom att sälja Min Häst.
Skriv en kommentar vettja om ni vill ha lite häst så kan ni köpa de av mig!

För tillfället sitter jag i min säng, är trött, har ont i magen, är ensam och mest av allt så är jag särbo. Ja, allt är verkligen inte bra idag. Därför tänker jag vara hemma ifrån jobbet, för jag har ont i magen och är särbo. Att vara särbo har jag ioförsig varit i hela mitt liv, och framför allt de senaste 16månaderna... Men jag vill inte vara särbo längre, ett stort framsteg! När man är särbo är man tråkig. Jag är tråkig. Andreas gick från att bli särbo till supersambo. Fast inte med mig då, som man kanske borde tycka. Nej, han är supersambo med massa grisiga tonårsgrabbar i 20+ åldern. Är man tonåring då? Det skiter jag i, för han är supersambo och jag är ledsammisslyckadsärbo.

Jag saknar honom så mycket.
vem ska jag nu umgås med?