För tillfället sitter jag i min säng, är trött, har ont i magen, är ensam och mest av allt så är jag särbo. Ja, allt är verkligen inte bra idag. Därför tänker jag vara hemma ifrån jobbet, för jag har ont i magen och är särbo. Att vara särbo har jag ioförsig varit i hela mitt liv, och framför allt de senaste 16månaderna... Men jag vill inte vara särbo längre, ett stort framsteg! När man är särbo är man tråkig. Jag är tråkig. Andreas gick från att bli särbo till supersambo. Fast inte med mig då, som man kanske borde tycka. Nej, han är supersambo med massa grisiga tonårsgrabbar i 20+ åldern. Är man tonåring då? Det skiter jag i, för han är supersambo och jag är ledsammisslyckadsärbo.

Jag saknar honom så mycket.
vem ska jag nu umgås med?