en liten saga
Det var en gång två små flickor, supersmå, i sisodär 3-4åldern som älskade att leka med varandra och de lekte enda tills det var dags för hösten att gå in mot det 19 året. Då kom en till vän in i bilden, något som man aldrig kunde ha trott. Den nya vännen slet de två vännerna ifrån varann, och norpade till sig den ena vännen, och den andra drog sig allt mer och mer därifrån.
Fast ioförsig så berättade den ensamma vännen för den andra vad vännen tyckte om den nya, du ska absolut inte lita på din nya vän! sa den ensamma.
Dagarna gick.
Veckorna gick.
Månaderna gick.
På natten till den ensamma vännens 19års dag fick hon ett samtal av den gamla vännen. Vännen grät, var helt förkrossad, hur kunde vännen ha lämnat sin gamla vän för en ny? Den gamla vännen smuttskastade den nya vännen i flera timmar, ångrade sig och skulle inte umgås med den nya vännen igen. Den ensamma vännens mage knöt sig, inte för att det var ledsamt, utan nytt hopp spred sig i kroppen. De två gamla vännerna träffades. Det var inte som vanligt, men de två vännerna försökte.
Lite senare fram mot vintern slutade de två gamla vännerna att prata igen, och den ena flyttade sin väg, utan att säga någonting. Den ensamma vännen mådde dåligt, det var jobbigt, fanns ingen att prata med, och tillslut bröt den ensamma vännen ihop, och ringde sin gamla vän. En vecka senare kom den gamla vännen hem till den ensamma. Och de grät ihop. Den gamla vännen berättade allt, aldrig mer skulle den gamla vännen umgås med den nya, för det hade redan förstört så mycket emellan dem. Och dagarna gick, den gamla vännen åkte tillbaka till sin stad. Och ingenting förändrades.
Den ensamma vännen känner, att nu, nu ger jag upp för alltid.
Hejdå, min vän.
du är värd endast det bästa och det vet du om!
Jag vet mycket väl att inlägget handlar om mig, det är jättefint skrivet och jag blir rörd till tårar. Den gamla vännen vill bara påpeka att hon också känner sig ensam och inte har någonting kvar i den gamla staden och inte vet vart hon ska vända sig. Det är krångligt, svårt och dyrt att ringa till din nya stad och den gamla vännen har inte ett öre att ta sig till din nya stad för. Den gamla vännens pappa har erbjudit sig att betala den gamla vännens resa, och det ringde den gamla vännen till dig och berättade, men du hade fullt upp med besök från din familj dem kommande veckorna och den gamla vännens pappa sa att han förstod och att resan kunde bli av senare.
Den gamla vännen har inte hört av dig på länge. Du har inte hört av din gamla vän på länge. Det är upp till båda, men ingen har försökt. På riktigt.
Vad jag vill säga är att, det är inte lätt att vara ensam, det vet du nog om själv. Och den nya vännen är det enda umgänge man har... och när man har varit ensam i många månader så verkar varje lösning briljant.
Även om vi hade hört av varandra så hade jag inte kunnat umgås med dig, det är 30 mil mellan våra hustak.