00.00 del 2.
Tänk att jag ens berättar det här helt öppet på internet, men varför inte. Ni verkar ju tydligen vara intresserade av mitt pinsamma liv så varsegod, här kommer ett annat pinsamt avslöjande.
Allt började med att det var "Hemsökta Hus" på tv4+ och givetvis fick jag nys om det från sidan tv.nu som är lite utav en sysslolös sysselsättning för mig när jag ändå inte har något annat skoj att göra.
Jag satte mig på tvdosan och råkade visst slå på just den kanalen med ena skinkan. Efter programmets slut hade jag två val; antingen att sova med lampan tänd, det andra valet var att ta kudden, kuta förbi tvrummet, toan och kontoret in i mammas och pappas rum och knö mig ner emellan dem. Svårt val? Nja, inte egentligen. Det stod ganska klart för mig redan då vad jag skulle göra. Att sova med en lampa tänd hela natten skulle bara förstöra min sömn. Jag skulle ligga vaken med ena ögat och kika efter skuggor som jag antagligen skulle tro mig se. Och sen så skulle min morgonrock säkert fladdra till av vinden och då skulle jag tro att det var ett vitt spöke istället för en vitmorgon rock och då skulle jag vakna med det andra ögat och börja stirra runt i rummet.
Så....
Jag valde det sist nämnda. "Hej! Jag är 19 år och sover mellan mamma och pappa"
Jag sov som crap den här natten. Jag vaknade varje kvart av att pappa snarkade som ett helt blåsverk och jag var tvungen att hysha högt och då väcker jag mamma som också börjar hysha och då vaknar pappa och frågar vad felet är på oss två. Pappa somnar om på en grisblink, mamma går och kissar, kommer tillbaka och somnar. Där ligger jag i mörkret, ensam, liten, trött, osomnbar. Jag somnar, drömmer om att jag befinner mig i ett hus, på en äng. Inte vilken äng som helst utan det är självklart krig på ängen. En krigare går igenom väggen in i huset där jag är och är helt demonisk. Jag blir asrädd och tänker "Det är bara en dröm", så jag tvingar mig själv att drömma att jag har krafter, så jag övertalar demonen genom tankeöverföring att hon ska lämna mitt hus. Hon går med på det. Och så vaknar jag. Somnar. Vaknar.
Jag har stått på händer i flera minuter nu. Hoppas på att alla delar i min hjärna ska trilla på rätt plats, så ikväll är jag smart, inge hemsökta hus eller övernaturliga fenomen för min del. Jag väntar tills jag har en sovkamrat hos mig.
Försöker....
ps. jag har varit på bio ikväll också - underbar och älskad av alla, och på jobbet går det också bra. av martina haag.
Jaja. Ni får denna med då.
Mycket nöje!
Allt började med att det var "Hemsökta Hus" på tv4+ och givetvis fick jag nys om det från sidan tv.nu som är lite utav en sysslolös sysselsättning för mig när jag ändå inte har något annat skoj att göra.
Jag satte mig på tvdosan och råkade visst slå på just den kanalen med ena skinkan. Efter programmets slut hade jag två val; antingen att sova med lampan tänd, det andra valet var att ta kudden, kuta förbi tvrummet, toan och kontoret in i mammas och pappas rum och knö mig ner emellan dem. Svårt val? Nja, inte egentligen. Det stod ganska klart för mig redan då vad jag skulle göra. Att sova med en lampa tänd hela natten skulle bara förstöra min sömn. Jag skulle ligga vaken med ena ögat och kika efter skuggor som jag antagligen skulle tro mig se. Och sen så skulle min morgonrock säkert fladdra till av vinden och då skulle jag tro att det var ett vitt spöke istället för en vitmorgon rock och då skulle jag vakna med det andra ögat och börja stirra runt i rummet.
Så....
Jag valde det sist nämnda. "Hej! Jag är 19 år och sover mellan mamma och pappa"
Jag sov som crap den här natten. Jag vaknade varje kvart av att pappa snarkade som ett helt blåsverk och jag var tvungen att hysha högt och då väcker jag mamma som också börjar hysha och då vaknar pappa och frågar vad felet är på oss två. Pappa somnar om på en grisblink, mamma går och kissar, kommer tillbaka och somnar. Där ligger jag i mörkret, ensam, liten, trött, osomnbar. Jag somnar, drömmer om att jag befinner mig i ett hus, på en äng. Inte vilken äng som helst utan det är självklart krig på ängen. En krigare går igenom väggen in i huset där jag är och är helt demonisk. Jag blir asrädd och tänker "Det är bara en dröm", så jag tvingar mig själv att drömma att jag har krafter, så jag övertalar demonen genom tankeöverföring att hon ska lämna mitt hus. Hon går med på det. Och så vaknar jag. Somnar. Vaknar.
Jag har stått på händer i flera minuter nu. Hoppas på att alla delar i min hjärna ska trilla på rätt plats, så ikväll är jag smart, inge hemsökta hus eller övernaturliga fenomen för min del. Jag väntar tills jag har en sovkamrat hos mig.
Försöker....
ps. jag har varit på bio ikväll också - underbar och älskad av alla, och på jobbet går det också bra. av martina haag.
Jaja. Ni får denna med då.
Mycket nöje!
Kommentarer
Trackback