Jag går förbi löpsedlarna på stan. Oj, en till som har blivit mördad. Tråkigt, stackars kvinna, stackars små barn som nu ska leva utan mamma.


 

För vad ska man tänka, säga eller göra? "Det händer aldrig mig eller någon i min omgivning". Men när det väl händer så är man helt befriad ifrån allt. Vad ska jag säga för att trösta mamma och mormor? Vad ska jag säga på begravningen?

Den mördade kvinnan i strömstad är inte bara en mördad kvinna. Det är min mördade tremänning.