De två senaste veckorna har jag spenderat min tid i storstaden Säffle och det var med både lycka och sorg jag satte mig på torget i går, fredags eftermiddag, för att åka hem. Lyckan beror en mesta dels för att jag slipper Erik, min körlärare som kan bli väldigt arg för att man råkar köra på 3ans växel lite för länge och inte på 4ans. Och sorg för att jag trivdes där så grymt mycket. Jag delade lägenhet med tre andra tjejer, otroligt underbara och jag kommer att sakna dem. Säffle var så litet och mysigt och så galet töntigt. Så fort det var dax för körlektion så hade man alltid en eller två, tre raggarbilar som låg i röven och tutade på en. Jag var på halkbanan i torsdags också, det var det mest skrämmande och roligaste jag gjort på samma gång. Köra det fortaste du kan och sen tvärbromsa mellan ett par koner, jaru, jag vet inte hur många varv jag snurrade och hur många gånger jag hamnade i diket. Men riktigt kul var det, om man inte är en mes. (en tjej fick stanna och lugna ner sig för hon grina så. Och ja, din kropp skakar inge dåligt.)

Detta låter jätte töntigt men det känns som om jag har hittat mig själv lite under dessa på veckor, mognat, vad vet jag. Och jag har äntligen insett att Karlstad är INTE den stad jag ska leva mitt liv i. Bara att tänka på det folk som bor här, får mig att må illa. I Säffle kände man ingen. Att knyta nya kontakter på körskolan var det roligaste och jag har insett att jag behöver inte Karlstad längre. Nu får inte ni, mina nära, ta illa upp på detta. Jag älskar er, men jag känner ändå att jag skulle kunna flytta till vilken ny och okänd stad som helst, ensam.

Att gå upp mellan sex och nio varje morgon har gjort att jag nu förstår begreppet "Carpe Diem". Jag vill inte vara en människa som sover till två längre, jag vill upp på morgonen och fånga dagen. En morgon när jag gick upp kvart i sex blev jag nästan snopen över hur mycket jag hann att göra och dagen efter när jag gick upp klockan tio, hann jag knappt att göra någonting.

Och en annan grej. Vad finns det att göra i Karlstad? Ingenting! Jo, erum, ursäkta, jag glömde; ARENA. Javisst, man kan ju gå på arena fredag-lördag, varje helg, flera månader i rad. För det är ju kul, skitkul. Alltid samma folk, samma musik. Samma plats. Nej men snälla, jag kan hålla med om att Arena var kul de första fyra gångerna men nu.. nä, nu räcker det. Arena och karlstad kan gå och skaffa sig ett liv. På riktigt. Samma folk, samma snacka, samma tjafft. Och jag vill inte vara med längre. Jag flyttar!