Innan jag går till jobbet varje dag så brukar jag spendera lite tid på golvet framför tvn för att titta på "Våra bästa år". Jag är 19 år och sitter och är arg för att ingen fattar att det är Marlena som är mördaren, jag gråter för att Doug 70+ har dött och jag skrattar åt mig själv, för jag beteer mig som jag vore 58. "Våra bästa år", som på norska heter "I gode og onde dager", är en rätt kass serie. Men eftersom att jag har tittat på den varje dag sen i december så kan jag inte sluta. Även om jag tycker att skådespelarna är kassa, och att det är en allmänt pinsam historia, så måste jag se nästa avsnitt. Det blir nog bättre i mars, då jag ska skaffa mig ett dagsjobb, istället för kvällsjobb, för då kan jag inte vara hemma på dagarna. Åh ja, jag längtar efter mars! Åh nej, jag längtar inte. För jag måste ju veta vad som händer, kommer Shawn och Belle någonsin att komma till skott och älska som det pratar om typ jämt och kommer synska Celest att kunna spåra mördaren som har hitills, på tre månader, mördat 9 av alla som är med i serien?