Imorgon är det jag som går till jobbet. Tanken att ligga en enda till dag i denna rötna säng, kissa på sig gång på gång för att man mår så himla kasst att man ens inte orkar ta sig till toaletten, ger mig mjäll.

Så nu är det spikat, hur dåligt jag än mår, om jag nu ska stå där och hosta tills jag spyr över baugetterna så ska jag bannemig jobba. Även om jag hatar mitt jobb, så måste ju det ändå vara bättre än att ligga hemma. Fast, jag kommer sakna 'Våra värsta år' väldigt mycket.

Vi ses imorgon, mina kära norska studenter!