Eftersom att vår tvättmaskin har gått i sönder och ingen har orkat ta sig an att laga den på tre veckor sitter jag här på arslet i rummet med två tvättkorgar och två blåa ikeapåsar fulla med tvätt. Garderoben står och gapar, glor på mig och skriker om iallafall ett par strumpor, eller gärna två.

Det är dags att få tummen ur röven och göra som garderoben säger till mig, bege sig till tvätteriet ett kvarter bort.
Första frågan är; Hur ska jag släpa allt själv dit bort? Andreas är i sverige, Love är helt bortsprungen och jag har inte sett han på fyra dagar.
Fråga nummer två är; Vad ska jag göra undertiden jag tvättar? Jag kan stå där, puta med rumpan och läpparna på samma gång medans den snygga rapparen går runt mig och sjunger någon helt rätt låt om svett och bling bling och filmkamrerna filmar mig uppifrån och ned. Jag mimar till låten. Synd bara att jag inte befinner mig i någon americans rapplåt, synd bara att jag kommer att stå ensam i ett tvätteri klockan nio på kvällen helt ensam.

Gu vad tråkigt