Jag vaknar klockan12. Ingen hemma, två av dem är i Sverige, en av de är vilse någonstanns runtom i Oslo. Och jag är ensam, liten, frussen i en stor, kall, mörk, eländig lägenhet. Vad händer idag då? Inte ens ordet Ingenting kan beskriva min dag, för jag har gjort mindre än ingenting, jag har haft det tråkigare än tråkigast. Så tråkigt att jag har legat och tittat på konståkning, tillochmed beundrat dem för sina höga hopp, för jag hade lätt brutit benen. Och det är när man har såhär tråkigt som man kommer på dumma grejer. Varför inte testa på några av de där pirruetterna och hoppen?

Jag fyllde hela golvet med kuddar, klättrade upp i loftsängen för att sedan svinga mig ned bland kuddarna och i luften försöka göra vackra rörelser med både armar och ben. Jag kom fram till att jag aldrig kommer bli en skriskoåkare, inte någon himla akrobat för den delen heller. Jag har säkert sträckt alla mina ljumskar och slagit ut hjärnan ur något utav hoppen. Jag är lamslagen.

Fy tusan för en tråkig dag!