jag började gallopera fram på gatan, från sonnys kiosk hem till mig.
Helt plötsligt medans jag galloperar flyger en pinne på mig, helt utan förvarning och grappar tag i min fot. Medanns min fot satt fast i pinnen så fortsatte min andre fot att springa vidare vilket oturligt nog resulterade i att hela min kropp förslappades i min höga springfart och jag föll handlöst ned mot den mörka dystra asfalten.
Kroppen stutsade upp och ned mellan slagen emot marken. Tantskaran med deras splitter nya rullatorer , som glänser i solen, står och gapar, bilarna tvärpromsar, tutar, byggnadsarbetarna i deras lortiga blåa byxor slutar spika, hela världen stannar.
Reser mig upp, "Ingen fara! Jag lever!" Jorden börjar snurra igen, alla går tillbaka till deras vardagssysslor. Och jag, går med pinsamma steg hem, upp i lägenheten, gråter en skvätt. Jag kommer nu aldrig mer kunna gå utanför nordahlbruns gate 17´s port. Im growing old in here. Nu har tanterna på gatan någonting att skvallra om för flera veckor framöver.